Funderar grovt på om jag ska dra till Pride i år alltså, var ju aldrig där förra
året. Ska försöka få med min heterosexuella bästa vän Emma, hoho. Och ja,
för er som inte vet så är jag bisexuell. Och jag är stolt! Jag har känt så sen
jag vart liten, men inte vågat säga någonting eller testa. Men sen när jag
träffade Jennifer, så blev jag riktigt kär. Och då fattade jag att jag verkligen
var det. Då berättade jag såklart för mina vänner och föräldrar, men jag var
samma person för dem ändå. Det kändes hur skönt som helst att veta att dem
accepterar mig för den jag är. I början var det lite såhär att jag inte ville skylta
med att jag var tillsammans med en tjej, men efter ett tag så struntade jag
fullständigt i det. Jag är den jag är, och äcklas ni.. bry er inte då? DAH.