Idag är det 3 månader utan dig pappa, jag saknar dig så otroligt mycket.
Det har fortfarande inte smält in, jag kan inte förstå att det är sant. Det
går inte! När jag vaknar på morgonen så hoppas jag alltid på att det är
en stor mardröm. Men tyvärr.. Jag vet inte hur många timmar jag har
gråtit sammanlagt, men jag vet att ingenting kan få dig tillbaka. Det enda
jag kan göra nu, är att göra dig stolt. Sköta skolan och ja, resten vet
du. Jag hatar att jag inte fick en sista kram, ett sista adjö. Det känns
förjävligt rent ut sagt. Det var du och jag mot världen papsen, vi är
nummer 1 vi klarar allt tillsammans. Kommer du ihåg? Jag sitter med
tårar i ögonen nu, och hoppas att du bara knackar på dörren och säger
att det var ett skämt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig. Du
var och är mitt allt. Vila i frid kära Ulf Göran Carlsson, jag hoppas att
du finner frid var du än är. Ingen kommer någonsin ta din plats pappa.

Kommentarer [0]
2011-02-14 @ 12:25:53 / Direktlänk / Allmänt